Mount Kenya National Park
Mount Kenya är Kenyas högsta berg och ligger
mitt på ekvatorn. Mount Kenya har tre toppar: Batian
(5 199 m.ö.h.), Nelion (5 188 m.ö.h.) och Lenana
(4 985 m.ö.h.). Mount Kenya National Park omfattar
berget från 11 000 fots (3 364 m) höjd och uppåt.
Nationalparken skapades redan 1949 och finns nu med på
UNESCO:s världsarvslista.
Berget har tre huvudsakliga naturzoner. Längst ned
består vegetationen till största delen av bambu
och bergsskog. Där finns elefant, buffel, afrikanskt
skogssvin, buskbock, svartpannad dykare, leopard och apor.
I skogarna nedanför parkgränsen lever därtill
bland annat lejon, bongo och serval. Bland fåglarna
finns turakoer, papegojor och solfåglar. Ovanför
detta följer den afroalpina zonen. Där är
växtligheten extremt storvuxen och det är här
man bland annat finner de fantastiska jättelobeliorna.
På den här höjden är djurlivet begränsat
till främst harar, dykarantiloper, klippspringare,
klippgrävlingar och näbbmöss. Längst
upp finns ett kalt sten- och snöområde, där
djurliv saknas så gott som helt.
Lakipia-platån
Lakipia-platån sträcker sig västerut från
foten av Mount Kenya till Lake Baringo. Större delen
av området är uppdelat i stora, privatägda
boskapsrancher men det finns också mer småskaligt
jordbruk på bergssluttningarna. Det har länge
funnits konflikter mellan de vilda djuren och lokalbefolkningen,
men på senare tid har många markägare utökat
sin verksamhet till att också innefatta naturturism,
något som på många håll blivit mer
lönsamt än jordbruket.
Lakipia är Kenyas näst djurtätaste område
och överträffas bara av Masai Mara. Dessutom finns
här fler utrotningshotade däggdjur än någon
annanstans i Östafrika. Halva Kenyas bestånd
av spetsnoshörning (svart noshörning) finns här,
liksom de största elefanthjordarna utanför nationalparkerna,
och det är en av de få platser i Kenya där
man kan få se Jacksons koantilop. Lakipia hyser också
en fjärdedel av världspopulationen av gravyzebra,
som är en smalrandig zebra. En del av norra Kenyas
vilt finns även här, såsom nätgiraff,
somalistruts , beisaoryx, och gerenuk, liksom livskraftiga
populationer av lejon, leopard och gepard, samt ett stort
antal impalor och grantgaseller.
Lake Baringo
Lake Baringo ligger strax norr om Lake Bogoria i Great
Rift Valley, dvs. i den 800 mil långa förkastningsspricka
som löper genom östra Afrika. Området närmast
runt sjön är relativt grönt jämfört
med den i övrigt torra och halvökenartade naturen
runtomkring. Lake Baringo är, till skillnad från
de flesta andra sjöar i området, en sötvattenssjö
och vattnet är färgat rödbrunt av jorden
omkring. Sjön är främst en bra fågelsjö,
med möjligheter att skåda fågel både
till fots och i båt. Omkring 450 fågelarter
har observerats, bland dem klippörn, törnskator,
biätare, hägrar och storkar. En klippa ute i sjön
är vida berömd för sina goliathägrar.
I sjön finns också gott om flodhästar och
krokodiler.
Lake Nakuru National Park
Lake Nakuru är en sodasjö som ligger i Great
Rift Valley. En sodasjö är en speciell miljö
genom att vattnet har ett mycket högt pH-värde
på grund av dess innehåll av salter, framför
allt natriumkarbonat. Sjön och ett område omkring
den utgör Lake Nakuru National Park. Sjön utlystes
1960 som det första fågelskyddsområdet
i landet. Mest känd är sjön för sina
rosa flamingor, som ibland kan finnas där i miljontal.
Lake Nakuru är förmodligen den park i Kenya där
du har störst chans att få se noshörning.
Det finns både trubbnoshörning (vit noshörning)
och spetsnoshörning (svart noshörning). Området
runt sjön är också ett av de bästa
ställena i landet att se leopard, bohorrörbock,
defassavattenbock och svartvit guereza. Dessutom finns där
gott om många andra djur, t ex flodhästar, lejon
och giraffer. De giraffer man ser här är rotshildgiraff
och nätgiraff.
Masai Mara National Reserve
Masai Mara National Reserve, eller Mara som den ofta kallas,
är den mest kända parken i Kenya och det är
här massajerna lever. Parken är 1500 kvadratkilometer
stor och ligger i den sydvästra delen av Kenya. Mara
utgörs till stor del av öppen mark, med stora
grässlätter i en svagt böljande terräng.
Tillsammans med Serengeti i Tanzania bildar den ett stort
sammanhängande savannområde. I juli–augusti
varje år anländer stora hjordar av gnuer och
zebror från Serengeti, för att stanna och beta
under ett par månader. I september-oktober börjar
hjordarna lämna parken för att återvända
till Serengeti, där gnuerna kalvar i februari-mars.
Dessa vandringar, som kallas "migrationen", kan
omfatta mer än en miljon djur. Det är ett oförglömligt
skådespel när hjordar av gnuer, zebror och gaseller
tar sig över Marafloden där de hungriga krokodilerna
ligger på lur. I fotspåren av dessa enorma hjordar
följer rovdjur som lejon, leopard, hyena och gepard
En annan av Maras stora attraktioner är dess lejon.
Parken har en stor lejonpopulation, och även om det
inte går att garantera djurmöten vore det mycket
konstigt om du inte får se lejon om du åker
dit. Den öppna terrängen passar också geparderna
utmärkt.
Masai Mara är Kenyas artrikaste park, och du har goda
chanser att få se hyenor, schakaler, massaigiraffer,
babianer, olika slags antiloper, krokodiler och mycket mer.
Mara är också mycket artrik i fråga om
fåglar, med fler än 450 observerade arter, av
dessa drygt 55 rovfågelarter.
Lamu
Utanför Kenyas norra kust ligger Lamu som är
en underbar liten ö där tiden verkar ha stått
stilla. Lamu liknar i många avseenden Zanzibar, men
är inte alls lika exploaterat utan har behållit
mer av sin ursprungliga charm. På gatorna finns inga
bilar, så förflyttar sig gör man antingen
till fots, med åsna eller med den traditionella segelbåten
”dhow”.
Lamu har i många århundraden varit en viktig
knutpunkt för handeln mellan arabvärlden, Indien
och Östafrika, något som i allra högsta
grad har påverkat kulturen och människorna här.
Gamla stan på Lamu grundades för mer än
1100 år sedan av arabiska köpmän som slog
sig ner i området. Huvuddelen av bebyggelsen är
från 1700-talet eller äldre och staden finns
med på UNESCO:s världsarvslista.
På Lamu finns också vidsträckta stränder
och kristallklart vatten
|