Det stora djuret är både hans bästa vän och hans levebröd. Med rösten manar han elefanten framåt. - Mal, mal!! … och elefanten röjer väg genom djungeln som nu har tätnat.

Vi letar tiger. Den största katt som finns. Här, mitt i Indien i Bandhavgarh National Park är världens bästa ställe att se tiger. Drygt 20 bengaliska tigrar (panthera tigris tigris) lever och skyddas här.

Plötsligt stannar elefanten. Jag stäcker på mej och kikar mellan bambusnåren. Jag ser ingenting men efter en stund så hör jag … ja, det är någon som äter på någonting. Så ser jag vackra ränder som rör sej i bambusnåren. Där är en tiger! Jag tar ett djupt andetag och släpper sakta ut luften ur lungorna. Mitt kameraobjektiv är tungt och jag vill inte darra på handen nu när jag har en tiger i sökaren. Det är svårt, tigern rör sig snabbt. Även elefantkroppen börjar röra sig under mej just som jag trycker av. Shit! Kommer jag att få fler chanser?

Jag visste ju inte då att under de två kommande veckorna skulle jag få möta tiger 18 gånger. Det hade jag inte vågat drömma om.

Elefanten tog några steg till och framför mej låg en otroligt vacker randig katt och kisade mot mej i det mjuka morgonljuset. Så vacker, så mäktig, så lugn. Jag tog min första rulle tiger utan att andas. Medan jag bytte film såg jag mej omkring. Vad var det för ljud? En bit in i snåren rörde det sej, fler vackra ränder. En stor tigerhanne slet i sitt nyfällda byte, en sambarhjort. Wow!

Morgonen var fortfarande kall när mahouten vände elefanten och vi vaggade tillbaka genom den indiska djungeln. Längs färden hördes påfåglarnas ”jamande” ljud. Mitt första tigermöte glömmer jag aldrig.

Text och bild Annelie Utter