Drömresan till Kenya

Mycket kan hända på tio dagar men aldrig trodde jag att jag skulle få vara med om så mycket som jag fick under resan i Kenya! Det bästa jag gjort, utan tvekan. Jag har fått minnen för livet.

Jag skulle kunna skriva en bok på tusen sidor och ändå inte kunna förklara känslan av att sitta i safaribilen och blicka ut över savannen, men jag ska åtminstone försöka.

Det har varit mycket safari vilket gjort att vi fått se mycket djur, och när vi inte varit ute och fotograferat alla vackra djur så har vi ätit väldigt god mat, vilket jag faktiskt inte hade förväntat mig.  

Personalen på lodgerna har varit väldigt trevliga och det har även vår chaufför, i Masai Mara, Kimimi, varit.

När jag hade kommit hem fick jag ofta frågan: “Vad var höjdpunkten?”  Allt för svårt att bara välja en höjdpunkt så jag berättade istället om de bästa höjdpunkterna.

När vi bodde på lodgen El Karama så var fokuset på djur som inte finns i Masai Mara. Greyvé Zebra var en av dem. Vi fick inte bara se en Greyvé Zebra utan också dess föl, något som var sällsynt att få se.  Det var väldigt fint att få se det lilla fölet, som försökte leka med impalor!

Vi fick se många lejon med byten men den häftigaste gången var när en vacker lejonhane låg och tuggade på en gnu. Plötsligt reste han sig upp och kom gående, med gnun i munnen, rakt emot mig. Jag måste erkänna att hjärtat hoppade över ett slag.

Vid ett annat tillfälle blev jag också lite skraj. Nattvakterna följde oss hem efter middagen när jag hörde grymtanden. Där stod en flodhäst och betade, tre meter från stigen… Nattvakterna sade: “Don’t worry. We know him.”

Om jag måste välja en höjdpunkt så är det när gnuerna krossade Mara River. Det var speciellt att se. De hungriga krokodilerna som väntade i vattnet och de panikslagna gnuerna.

Vi fick även se massor av geparder och två gepardungar, lejon och lejonungar, elefanter, giraffer, bufflar, antiloper och en leopard för att nämna några av dem.

Annelie sade att vi hade väldig tur men jag tror det är mest skicklighet från henne och hennes kontakter.

Jag måste även nämna att jag har världens häftigaste farmor, som bjöd mig på den här resan! Tack farmor och tack Naturresor.
Av: Filippa Ljungqvist – Medresenär på Fotosafari Kenya 2016