Hejsan, på sommaren har jag öppet mitt besökskontor som ligger i anslutning till min ekologiska gård. Här driver jag ett Bed & Breakfast på Västkusten som också är ett café och ett rökeri. Bed and Breakfast Västkusten kanske du tänker? Driver du inte en resebyrå? Jo, men på sommaren så vill jag vara hemma i Sverige och hålla fotokurser,träffa alla människor, ta hand om gården och träffa nya kunder.
Här på gården i har det hänt mycket i sommar. Trots vädret har vi haft fullt upp med cafégäster och övernattningar. Vi röker cirka 20 kilo lax och 20 kilo räkor varje dag. Kaninungarna växer så det knakar och våra ankor ruvar på sina ägg. Nu väntar vi spänt på ällingar vilken dag som helst.
Här kan ni också se delar av min senaste fotoutställning och prata med mig om våra resmål över en skål nyrökta räkor. Det är också här vi har våra evenemang och kurser som ni bokar via länkarna nedan.
Ta gärna en titt på vad som händer på gården på vår blogg. Klicka här för att komma till bloggen>>>
Ni är alltid välkomna att ringa till kontoret på 031 99 01 25.
// Annelie Utter
Lillemor har semester vilket kan göra att återkopplingen på era intresseanmälningar kan dröja något längre än normalt. Vi får hoppas att katterna kan lära sig vårt nya kundsystem snart 🙂
Abecita anordnar fotokvällar där du träffar aktuella fotografer som under två timmar håller föredrag med bildvisning och frågestund. 9 september 2015, kl 18.30-20.30 är Annelie Utter kvällens fotograf.
Ladakh är en del av Jammu-Kashmir. Huvudstaden Leh ligger på cirka 3 500 m.ö.h. Enda sättet att ta sig till Ladakh på vintern är med flyg. Alla bilvägar till Ladakh går över höga pass och är inte framkomliga vintertid.
Snöleoparden var långt borta, tubkikaren var ett måste för att kunna se den. Övriga djur är bytesdjuren: Blue Sheep, Ibex och Urial.
Vi sover i rymliga två-mannatält (tunneltält). Tälten är utrustat med två rejäla madrasser per person och kudde och varm filt.
De flesta dagarna var det soligt och klart. Om det inte blåste var det en ganska behaglig temperatur. Nätterna var kalla, temperaturen kröp ner till cirka -17° C. Den riktigt varma sovsäcken var skön att ligga i och höll kylan stången. Alla måltider i baslägret intogs i vårt mattält som var utrustat med en gasolkamin. Det fanns alltid tillgång till rent dricksvatten.
Campen låg cirka 3 700 m.ö.h. Maten
lagades i ett annat tält och var god och riklig.
Ule ligger väster om huvudstaden Leh, det tar cirka 3 timmar dit med bil. Höjden
över havet är cirka 4 100 meter.
Förutom tiger bilder på sambar, djungeltupp, langur och axishjort
Holi (även Phalgunotsava eller “färgernas fest”) är en hinduisk vårfest, och infinner sig i allmänhet under 2 dagar i mars månad. Den första dagen i holi firas med en vårbrasa, som symboliserar brännandet av Holika. Den andra dagen i holi benämns Rangapanchami, och högtidlighålls genom att människorna går omkring och skvätter färg på alla de möter. En särskild dryck, kallad bhang, spetsad med marijuana dricks, och gäster bjuds hem för privata fester och privat firande av holi.
AV: Gunnel Ragnhult
Läs mer om resmålet [wysija_form id=”2″]
En klassisk vy över våtmarken från den berömda Transpanthaneira road. Resan på den här 14mil långa grusvägen sätter sina spår på kroppen, men vyerna och allt man ser väger upp för den tuffa resan och vetskapen om att vi är på väg till Jaguarerna. Bilden är tagen Bilden är tagen med Nikon D4, 16-35/4 objektiv från ett skumpigt lastbilsflak när vi kör över en av alla 123 träbroar.
Vi hade många tillfällen och fotografera Jaguaren längs med Piquiri floden och all dess bifloder. Det här är en bild där denna majestätiska katten tittar ut på oss åskådare. Det är en fantastisk känsla att få se världens tredje största kattdjur i sin rätta miljö. Den största utmaningen var värmen så det gäller och dricka mycket när man sitter och väntar på att något spännande ska hända. Bilden är tagen med Nikon D4, 500/4 objektiv och stativ med Gimble huvud från en liten båt.
Den rödvingade aran fick vi chans och fotografera på ett fantastiskt ställe utanför en mindre stad som heter Jardim vid ett sk. ”Sinkhole”. Vi stod på olika plattformar så vi hade de allra bästa möjligheterna och foto dessa vackra fåglar i flykt, men även närbilder när fåglarna satt i träden runt om Sinkhole. Vi åkte tillbaka 3 gånger till samma ställe vilket gjorde att vi fick alla möjligheter till bra bilder och olika ljusförhållanden. Bilden är tagen med Nikon D4, 500/4 objektiv och stativ med Gimble huvud.
Vi hade alla hoppats och få se jättemyrsloken, men att få se en sydlig tamandua (mindre myrslok) på en av våra game drives var kanske höjdpunkten på hela resan. Vilket underbart djur! Vår guide gav oss tillåtelse och gå ur bilen så vi kunde komma närmare. Med vinden från rätt håll så lyckade vi komma rätt nära. Bilden är tagen med Nikon D4, 500/4 objektiv och enbensstativ.
Cowboys finns det gott om i Brasilien. Den här bilden är tagen på vår sista ranch som vi besökte som heter Aquape. Senare på kvällen hade vi även chans och fotografera cowboys som precis hade slagit upp läger för kvällen och skulle laga mat med kött, ris och bönor på gammalt vis ute i bushen. Bilden är tagen med Nikon D4, 500/4.
Besök Mats hemsida på: http://www.mbrynolfphoto.com/
Cuiabá, Brasilien 8 oktober 2014.
Jag vaknar, det är är fortfarande mörkt ute, men jag vill inte sova mer. Här på mitt hotellrum i Cuiabà, Brasilien är klockan midnatt, men min dygnsrytm säger någonting annat: Morgon! Dags för safari! Jag har fortfarande den Kenyanska tiden i kroppen och det brukar vara nu som vi ska åka ut på morgon “game drive”… ut och leta lejon, servalkatter, gnuer och annat som vår fantastiska natur kan erbjuda. Tänk vad vår planet är fantastisk! Så otroligt mycket vackert och spännande som är såväl anpassat att fungera ihop.
Gnuerna vet att de ska korsa Mara River för att det finns fräscht gräs på andra sidan floden. Drivet är så starkt att de kastar sig handlöst ner för branterna längst floden. Många faror lurar längst floden. De vet säkert att vattnet är strömt, att de måste kämpa för att orka komma över floden. Kanske vet de också att stora Nilkrokodiler väntar på årets skrovmål i det strömmande vattnet, att lejon lurar i vegetationen längs floden och att risken att skada sig i denna livsfarliga men också så livsviktiga manöver. De vet att de måste hålla ihop … i tusental … för att de ska överleva som art. De allra flesta klarar sig och fortsätter sin långa, riskfyllda vandring hela vägen in till Ngorongoro Conservation Area i Tanzania. Där ska de föda sina kalvar.
Gnuerna kommer att synkronisera sitt födande så att cirka 10.000 kalvar “sprutar ut” ur dessa kämpande djurs kroppar. Detta sker under februari månad. Även då har rovdjuren kalas! … men, men naturen är fantastisk … gnuen som art överlever och ungefär lika många gnuer, dryga två miljoner djur, kommer att göra samma vandring nästa år, och återigen igen ge liv åt krokodiler, lejon och andra rovdjur som får möjlighet att föda sig själva och sin avkomma. Ja…det är ju bara vi människor som inte riktigt passar in i denna gyllene cirkulation. Vägbygge som skär gnuernas vandringsvägar kommer att starkt påverka antalet gnuer som i sin följd påverkar lejonungarnas överlevnad… och så vidare. Hmmm… mycket att tänka på… och det är inte alltid som man kan vara stolt över sin egen art. Här om veckan var jag där…vid Mara River… tillsammans med min lilla grupp. Kenya Explorer-resenärerna. Vi fick uppleva denna intensiva “crossing” och bevittna gnuernas stora mod när de tar sig över floden.
Jag har flera timmar kvar tills det är morgon här i Brasilien. Redan i morgon bitti så tvingar jag in min kroppen i brasiliansk tidsrytm. Då ska jag och min lilla grupp upp i ottan och leta tapirer, näsbjörnar och myrslokar. Åhh … jag älskar näsbjörnar! Jag ler alltid med både mun och hjärta, när jag ser dessa ljuvliga varelser. Såg ni den fina serien om Brasiliens wildlife som sändes på svenska TV i våras? Jag gjorde lite reklam för den på NaturResors Facebook. Bland annat så skildrades lite av näsbjörnarnas liv. Mycket fint filmat.
Jag minns mitt första möte med en näsbjörnsfamilj. Jag var själv här i Brasilien, Pantanal för att reka inför kommande resor till detta viltrika område. Tyvärr såvar jag riktigt sjuk. Jag hade drabbats av Dengufeber (en virussjukdom) och hade bestämt mig för att bara vara på benen fyra timmar per dygn… och då mellan kl 5.30 – 9.30. Denna tid är djurlivet som bäst och temperaturen betydligt behagligare. Resten av dygnen tillbringade jag i sängläge. Min lokala guide Louise hade kört ut mig i mörkret denna regniga morgon och placerat mig under ett stort träd. Han visste vad han gjorde. När solens orangeröda strålar kikade fram över horisonten och regnet upphörde insåg jag att jag befann mig hos familjen Näsbjörn. Det var runt 10 familjemedlemmar som nyfiket kikade på mig och ruskade av sig regnvattnet i det magiska morgonljuset. Åhh … så lycklig jag var. Vilket otroligt privilegium! Nää… det var ingen febrig hallucination. Jag har fotobevis! … och feberhallucinationer fastnar väl inte på bild, eller???
Om några timmar anländer min grupp hit till Cuiabà, huvudstaden i staten Mato Grossos. Detta ska vara en av de allra hetaste platserna i hela Brasilien. Gästerna kommer att mötas av en temperatur på hela 37 grader när de landar!!! Ciuabà är inte den mest spännande stad så vi dra direkt när mina gäster har landat. Mot Pantanal! … och något lägre lufttemperaturer. Redan efter någon timma hoppas jag att få visa mina gäster både kajmaner, capybarer och ett rikt fågelliv. Sedan blir det bara bättre..och bättre. Jaguarer och jätteuttrar väntar på oss om några dagar.
Tur att jag var förutseende i går och köpte med litet yoghurt så att jag kunde få lite frukost här i den brasilianska natten. Nu har jag samlat kraft och väntar med spänning på att min grupp ska landa. Jag känner så gott som alla. Tolv av dem har varit med mig på tidigare resor, men med i denna grupp finns också två nya ansikten. Spännande! Min stora förhoppning är att alla ska få minnesvärda naturupplevelser, nära möten med vilda djur. Jag önskar också att de ska få ny kunskap om våra fascinerande djur och hur vi kan hjälpas åt att bevara dem i sin rätta miljö. En och annan bra bild hoppas jag att mina fotointresserade gäster ska få med sig hem… och förstås många glada skratt och lite gott vin kanske?
Läs mer om vår fotoresa till Brasiliens jaguarer >>>
Läs mer om vår safari i Kenya >>>
Annelie Utter syns på många ställen. Men varje gång någon tidning vill lyfta fram våra resor blir vi lika glada. Denna gång var det FirstFoto som ville skriva om vår gorillasafari. Vill ni läsa mer om vad som har skrivits om Annelie Utter och NaturResor som finns en axplock att tillgå i vårt pressarkiv under fliken “tidigare publikationer”.
I mars 2014 bestämde sig naturfotografen Annelie Utter att fotografera björn i Sverige. Resan var i tre dagar och äventyret skulle ge flera överraskningar, inte bara på plats utan även hemma framför dator.
Det fanns rykten om att varg skulle finnas i området men chanserna att få se någon var så klart små. Första kvällen sitter Annelie och hennes medresenär i gömslet. Ljuset faller och chanserna att fotografera är över men hon hoppas ändå på att få uppleva en svensk, vild varg genom att lyssna och titta i sin kikare. Plötsligt när hon är på väg att packa väskan står en stor varg framför gömslet och tittar rätt in i ögonen på Annelie.
Annelie tar fram sin kamera och börjar fotografera trots att mörkret hade gjort sitt intrång.
– Jag trodde inte i min vildaste fantasi att kameran skulle kunna leverera några bra bilder i dessa mörka förhållanden, berättar Annelie Utter.
På natten i gömslet var det 6 minusgrader vilket är varmt förhållande till Himalayas berg som hon besökte veckan innan. Nu var det bara att låta tankarna vandra tillbaka till mötet med vargen som, i alla fall, fastnade på näthinnan.
Väl hemma i Tjuvkil gick hon igenom bilderna och till sin stora förvåning gick rawbilderna att pressa så mycket att resultatet blev långt över förväntan.
Läs mer om vår resa till björngömsle i Sverige här>>>
Annelie Utter har under en längre period valt bland sitt stora bildarkiv för att ta fram de 18 bilderna som skulle förstoras och bli hennes utställning: Kom närmre. Utställningen började med att hänga på Scandinavian Photo i Mölndal och vernissagen blev en välbesökt tillställning. Utställningen har bland annat dragit fulla hus på The-House i Göteborg och Taras Hall i Partille.
Annelie har nu tagit fram nya, intressanta bilder från Namibias magnifika vildmark och säregna landskap. Bilderna kommer att visas på Naturfotografiska i januari – maj 2018. Bilderna kommer att gå att beställa i vår e-butik.
Utställningarna går att kombinera med vernissage och föredrag. Är ni intresserade av någon av de två aktuella utställningarna så kontaktar ni Annelie Utter på 0707 22 23 37.