Mycket kan hända på tio dagar men aldrig trodde jag att jag skulle få vara med om så mycket som jag fick under resan i Kenya! Det bästa jag gjort, utan tvekan. Jag har fått minnen för livet.
Jag skulle kunna skriva en bok på tusen sidor och ändå inte kunna förklara känslan av att sitta i safaribilen och blicka ut över savannen, men jag ska åtminstone försöka.
Det har varit mycket safari vilket gjort att vi fått se mycket djur, och när vi inte varit ute och fotograferat alla vackra djur så har vi ätit väldigt god mat, vilket jag faktiskt inte hade förväntat mig.
Personalen på lodgerna har varit väldigt trevliga och det har även vår chaufför, i Masai Mara, Kimimi, varit.
När jag hade kommit hem fick jag ofta frågan: “Vad var höjdpunkten?” Allt för svårt att bara välja en höjdpunkt så jag berättade istället om de bästa höjdpunkterna.
När vi bodde på lodgen El Karama så var fokuset på djur som inte finns i Masai Mara. Greyvé Zebra var en av dem. Vi fick inte bara se en Greyvé Zebra utan också dess föl, något som var sällsynt att få se. Det var väldigt fint att få se det lilla fölet, som försökte leka med impalor!
Vi fick se många lejon med byten men den häftigaste gången var när en vacker lejonhane låg och tuggade på en gnu. Plötsligt reste han sig upp och kom gående, med gnun i munnen, rakt emot mig. Jag måste erkänna att hjärtat hoppade över ett slag.
Vid ett annat tillfälle blev jag också lite skraj. Nattvakterna följde oss hem efter middagen när jag hörde grymtanden. Där stod en flodhäst och betade, tre meter från stigen… Nattvakterna sade: “Don’t worry. We know him.”
Om jag måste välja en höjdpunkt så är det när gnuerna krossade Mara River. Det var speciellt att se. De hungriga krokodilerna som väntade i vattnet och de panikslagna gnuerna.
Vi fick även se massor av geparder och två gepardungar, lejon och lejonungar, elefanter, giraffer, bufflar, antiloper och en leopard för att nämna några av dem.
Annelie sade att vi hade väldig tur men jag tror det är mest skicklighet från henne och hennes kontakter.
Jag måste även nämna att jag har världens häftigaste farmor, som bjöd mig på den här resan! Tack farmor och tack Naturresor.
Av: Filippa Ljungqvist – Medresenär på Fotosafari Kenya 2016
Giraffantilopen kallas även gerenuk eller giraffgasell och är lätt att känna igen på sina långa ben och framför allt långa, smala hals. Namnet gerenuk är somaliska och betyder ”giraff-halsad”. På swahili heter giraffantilopen swala twiga.
Giraffantilopens päls är rödbrun, insidan av benen är vita. Huvudet är litet i förhållande till kroppen, ögonen är stora med vita ringar runt och öronen är långa och spetsiga. Mankhöjden är runt en meter. Bara hannarna har horn och dessa kan bli upp till 40 cm långa.
Giraffantilopen lever i små grupper där det är torrt – på sandiga stäpper, i halvöknar och på torr busksavann med täta busksnår. Den dricker inget vatten utan får i sig all vätska som den behöver via maten och är därför noga med att välja de bästa skotten, löven och knopparna. De är riktiga experter på att hushålla med vatten. Ofta ser man giraffgasellen stå på bakbenen och beta blad från buskarnas övre grenar och från mindre träd. Den vilar frambenen på buskarnas grenar och tar precis som girafferna sin långa, starka tunga till hjälp för att nå födan. Att tugga i sig blad som växer på närmare två meters höjd är en enkel match för giraffgasellen!
De djur som brukar jaga giraffgasellen är lejon, leopard, gepard och hyena. Kalvarna är ett byte för schakaler, pytonormar och större örnar. Om något rovdjur upptäcks i närheten brukar giraffgasellen försöka gömma sig bland buskarna genom att stå alldeles stilla. Trots sina ganska stela rörelser kan de springa förvånansvärt fort. Giraffgaseller bråkar sällan med varandra om reviren utan håller sig undan andras revir. I Somalia jagas giraffgasellens för köttets skull.
El Karama är en boskapsranch i Kenya där man kan se giraffgaseller i sin rätta miljö. Dit reser vi på NaturResors Fotosafari Kenya och har då området exklusivt för oss själva. Fantastiska fotomöjligheter förstås!
Den årliga gnumigrationen över Östafrikas savanner är ett av naturens verkligt stora skådespel och något du får uppleva på NaturResors Fotosafari Kenya
Gnuerna ses oftast som ”en i mängden” men om man granskar varje strimmig gnu lite närmare så har de en ganska så lustig uppsyn. Strimmig gnu lever i östra Afrika. Pälsen är gråbrun med svartblåa strimmor på kroppens sidor. Ett utmärkande drag, och fint att fotografera i motljus, är gnuernas vita skägg, långa hårtofsar på nosen, strupen och bröstet. Både kon och tjuren har horn.
Bara i Serengeti föds omkring 400 000 gnuer varje år. När gnukalven föds kan den resa sig redan efter några få minuter vilket är fortare än hos något annat hovdjur. Men många faror lurar på savannen. Lejon, hyenor och andra rovdjur tar många kalvar.
Gnuerna lever i stora flockar på savannen. En flock kan rymma så mycket som 100 000 djur. De klassificeras som gräsätande antiloper och äter nästan enbart gräs, helst kort gräs. De är beroende av att få tag på vatten varje dag och mitt på dagen när det är som varmast ser man dem gå mellan olika vattenhål. De betar mer när det är lite svalare. För att inte bli överhettade rullar de sig i lera.
Gnuerna är kända för sin årliga vandring mellan olika betesmarker. Över en miljon gnuer samt ytterligare några hundra tusen zebror och antiloper vandrar från Masai Mara i Kenya över gränsen till Serengeti i Tanzania. Då är vi på NaturResor där! Den långa vandringenär en lång och farofylld färd då flera tusen gnuer drunknar, blir uppätna av krokodiler eller trampas ihjäl när de måste korsa floder. Dessutom lurar ständigt hungriga rovdjur i närheten. På NaturResors Fotosafari Kenya bor vi i ett par nätter precis vid Mara River och hoppas få se denna maffiga händelse från första parkett.
Här kommer lite bilder från vårt möte med en leopardunge och sin mamma