Kategorier
Gästbloggare Samtliga Blogginlägg Snöleopardresan

Minnen från snöleopard- och tigerresan Av: Gunnel Ragnhult

[message_box title=”Resedagbok av Gunnel Ragnhult ” color=”yellow”]Gunnel har rest med NaturResor och Annelie Utter på vår resa till Snöleopardens rike och delar med sig av sina texter och bilder som gästbloggare. Gunnel har tidigare rest med Annelie. Bland annat i Bhutan och till Ugandas Bergsgorillor med NaturResor.  [/message_box]

 Trafiken, folklivet och alla ljud och färger i Dehli

Dehli resedagbok snöleopard och tigersafari

Det vackra landskapet med alla höga berg i Ladakh

Ladakh - Berg

Ladakh är en del av Jammu-Kashmir. Huvudstaden Leh ligger på cirka 3 500 m.ö.h. Enda sättet att ta sig till Ladakh på vintern är med flyg. Alla bilvägar till Ladakh går över höga pass och är inte framkomliga vintertid.

Alla vänliga människor vi mötte i Ladakh

Ladakh - människor Dehli resedagbok snöleopard och tigersafari

[message_box title=”En vanlig dag i tältlägret i Husing” color=”yellow”]

  • 6.30 Det börjar ljusna och spårarna ger sig iväg för att leta efter snöleoparder
  • 7.00 Den som vill kan få en balja med varmt vatten för att tvätta sig. Antingen i mattältet eller i det egna tältet.
  • 8.30 Frukost: Gröt, ägg i någon form, bröd, sylt och varm dryck
  • 9.30 Vi ger oss iväg till den plats där spårarna tror att det finns störts chans att se snöleopard.
  • 11.00 Dags för dagens chokladbit, men bara om vi ansträngt oss! Stannar större delen av dagen och spanar på samma plats. Ofta soligt och vi har det lugnt och skönt. Tittar på de djur som finns. Ofta Blue sheep, lammergeier, kungsörn, snowcock m.m. Snöleoparderna vilar ofta mitt på dagen.
  • 13.00 Lunch. Alltid varm mat som bärs upp till den plats vi står och spanar på. Soppa, ris med grönsaker och bröd samt fruktdryck och varm dryck. Den som vill kan ge sig iväg på en egen tur gärna i samråd med någon av guiderna. Annars går det bra att stanna och fortsätt att spana och njuta av naturen.
  • 15.30 Eftermiddagste och kex. Om vi inte kommit tillbaka till baslägret bärs teet upp till den plats där vi befinner oss.
  • 17.00 Tillbaka i lägret
  • 19.30 Middag: Soppa; Ris, pasta, grönsaker, kyckling i olika former; Konserverad frukt. Middagen tillagas i kökstältet och var alltid snygg upplagd och välsmakande. Vår kock Sonam är inte bara duktig på att laga mat utan är en av de bästa spårarna. ”Good cooking – good looking”. Ibland kom någon av guiderna och berättade om snöleoparder, hur man spårar, Hemis National Park och annat
  • 20.00 Vi är vid det här laget trötta och tar våra varmvattenflaskor med oss ner till tältet för att göra oss klara för en skön natt i våra varma sovsäckar.

[/message_box]

Snöleoparderna och andra djur i Ladakh

ladakh - djur

Snöleoparden var långt borta, tubkikaren var ett måste för att kunna se den. Övriga djur är bytesdjuren: Blue Sheep, Ibex och Urial.

Ögonblick från Hemis

fotoresa snöleopard tält utrustning

Vi sover i rymliga två-mannatält (tunneltält). Tälten är utrustat med två rejäla madrasser per person och kudde och varm filt.
De flesta dagarna var det soligt och klart. Om det inte blåste var det en ganska behaglig temperatur. Nätterna var kalla, temperaturen kröp ner till cirka -17° C. Den riktigt varma sovsäcken var skön att ligga i och höll kylan stången. Alla måltider i baslägret intogs i vårt mattält som var utrustat med en gasolkamin. Det fanns alltid tillgång till rent dricksvatten.

Tältlivet i Hemis High Altitude National Park, Ladakh

Ladakh - tältliv Dehli resedagbok snöleopard och tigersafari

Campen låg cirka 3 700 m.ö.h. Maten
lagades i ett annat tält och var god och riklig.

Besöket i homestay i Ule, den fantastiska utsikten från vårt rum

Ladakh - Ule Dehli snöleopard och tigersafari

Ule ligger väster om huvudstaden Leh, det tar cirka 3 timmar dit med bil. Höjden
över havet är cirka 4 100 meter.

Möten med tigrar och andra djur i Bandavgarh

Dehli resedagbok snöleopard och tigersafari Bandavgarh djur

Förutom tiger bilder på sambar, djungeltupp, langur och axishjort

Firandet av Holi på Bandavgarh Jungle Lodge

Bandavgarh Holi Dehli resedagbok snöleopard och tigersafari

Holi (även Phalgunotsava eller ”färgernas fest”) är en hinduisk vårfest, och infinner sig i allmänhet under 2 dagar i mars månad. Den första dagen i holi firas med en vårbrasa, som symboliserar brännandet av Holika. Den andra dagen i holi benämns Rangapanchami, och högtidlighålls genom att människorna går omkring och skvätter färg på alla de möter. En särskild dryck, kallad bhang, spetsad med marijuana dricks, och gäster bjuds hem för privata fester och privat firande av holi.

AV: Gunnel Ragnhult

[button color=”#COLOR_CODE” background=”#COLOR_CODE” size=”Medium” src=”https://www.naturresor.com/resmal/vandringsresa-till-snoleopardens-rike/”]Läs mer om resmålet[/button]

[wysija_form id=”2″]
Kategorier
Annelie Utters Värld Samtliga Blogginlägg Snöleopardresan

Vandringsresa i Snöleopardens rike del 10 – Den lilla, lilla åsnan har nog aldrig blivit ryktad förut

Den lilla, lilla åsnan har nog aldrig blivit ryktad förut, men idag har jag ryktat den ordentligt. Jag tror att åsnan är glad. En jakkalv ställde sig också i kön och blev ryktad den med, medan de äldre jakarna storögt tittade på och höll sig på behörigt avstånd. Gården som vi bor på har också får och tre katter. Huset är mycket enkelt men rymligt. Det mesta försiggår på golvet, man sitter på några mattor när man äter och man sover på en madrass på golvet. Vi trivs alla i köket när vår kock Sonam lagar mat och assisteras av husets ägare och köks hjälpen Tashi. Tashi är också min bärare. Jag har ju 16 kg kamera utrustning och det klarar jag inte att bära själv. Det är branta bergssluttningarna vi ska upp på. I dag har vi varit uppe på 4300 meter. Det går bra för mig nu. Höjden är inget problem, förutom att man är extra flåsig förstås.
//Annelie Utter

Läs mer om vår vandringsresa i Himalaya här

Foto: Annelie Utter

[button color=”#FFFFFF” background=”#FF8040″ size=”large” src=”https://www.naturresor.com/resmal/”]Till alla resmål[/button]

 

 

Kategorier
Annelie Utters Värld Samtliga Blogginlägg Snöleopardresan

Vandringsresa i Snöleopardens rike del 9 – Här finns det både vargflockar och snöleoparder så djuren måste ha skydd under natten…

Åsnan skriar i källaren under vårt hus. Solen låter sina första strålar lysa över några av Himalyas 6000 meters toppar. Jag har varit ute och fotat några. Nu ska jag tända den lilla kaminen med torr jakskit så att jag får lite varmvatten till en lättare variant av morgontvätt. I det enkla rum som jag och en av mina gäster sover i är fönstren vackert frostiga och det är några minusgrader i rummet. Vi bor i ett så kallat ”Home Stay” i Ulley på dryga 4000 meters höjd. Undrar när vår värd ska släppa ut åsnan som bor tillsammans med några jakar i husets källare. Här finns det både vargflockar och snöleoparder så djuren måste ha skydd under natten…
//Annelie Utter

Läs mer om vår vandringsresa i Himalaya här

Foto: Annelie Utter

[button color=”#FFFFFF” background=”#FF8040″ size=”large” src=”https://www.naturresor.com/resmal/”]Till resmålen[/button]

 

 

Kategorier
Annelie Utters Värld Samtliga Blogginlägg Snöleopardresan

Vandringsresa i Snöleopardens rike del 8 – Ett par minusgrader är en idealisk sovtemperatur

Näää, vad märkligt! I natt skulle jag ju sova i en säng på ett Guest House för första gången på 6 nätter, men sova kunde jag inte, men en hårtvätt och en bucket shower satt fint. Ut i den vilda naturen igen så sover jag gott. Börjar att tycka att ett par minusgrader är en idealisk sov temperatur …Iallafall om man har en go sovsäck.
//Annelie Utter

Läs mer om vår vandringsresa i Himalaya här

Foto: Annelie Utter

[button color=”#FFFFFF” background=”#FF8040″ size=”large” src=”https://www.naturresor.com/resmal/”]Till resmålen[/button]

 

 

Kategorier
Samtliga Blogginlägg Snöleopardresan

Vandringsresa i Snöleopardens rike del 7 – Vissa kvällar har jag hört rävarna ropa.

Annelie Utter bloggar från NaturResors vandringsresa i snöleopardens rike

Vi har lämnat Base Camp efter 6 nätter på knappa 4000 meters höjd. En natt i Leh väntar och en skön varm bucket shower med hårtvätt. Vi har haft det bra. Ingen har frusit i sina små tält. Alla har haft bra sovsäckar och 15 minus om nätterna har absolut inte varit något problem. De flesta dagar har varit soliga och en dag snöade det. Härligt! Alla har vi varit lite flåsiga av höjden och lite huvudvärk har nog de flesta haft. Själv har jag mått illa när vi har närmat oss 4000-metersgränsen och ansiktet har varit svullet … Men så fort som jag har vilat så har det blivit bra igen. Maten har varit mycket god. Fantastiskt hur de kan  åstadkomma sådan god mat under dessa enkla förhållande. Vårt lilla mattält har varit uppvärmt med gasol, så vi har haft riktigt mysiga kvällar där. Varje kväll har vi fått med oss en varmvattensflaska till tältet att snabbt värma upp sovsäcken med. Lyxigt! Jag har somnat med den på magen varje kväll. Vissa kvällar har jag hört rävarna ropa och efter soliga dagar har isen i bäcken strax utanför mitt tält gett spännande ljud ifrån sig. På nätterna har drömmarna varit fyllda av möten med snöleoparden.

//Annelie Utter

Läs mer om vår vandringsresa i Himalaya här

Foto: ShutterStock

[button color=”#FFFFFF” background=”#FF8040″ size=”large” src=”https://www.naturresor.com/resmal/”]Till resmålen[/button]
Kategorier
Samtliga Blogginlägg Snöleopardresan

Denna dag började med två snöleoparder Del 6

En fantastisk morgon! Denna dag började med två snöleoparder, en hona med
unge som jagade en hare, vänslades och hade det bra. Ja, vi såg dem
faktiskt hela dagen, men när solen skiner ligger de mest stilla.
Snöleoparden är mest aktiva på förmiddagen och eftermiddagen … Också på
natten förstås. Detta var tyvärr igen på ett långt avstånd men man får
njuta genom tubkikaren …. Nåja, några bilder blev det allt. En sådan
lycka! Det finns någonstans mellan 3500 och 7000 snöleoparder kvar på vår
jord. Det är en ynnest att få uppleva detta djur i verkliga livet.

Annelie Utter

 

Kategorier
Samtliga Blogginlägg Snöleopardresan

Oj, vad det känns tungt att röra sig på den här höjden. Del 5

Oj vad det känns tungt att röra sig på den här höjden. Base Camp ligger på
strax under 4000 meters höjd. Vi är alla rätt flåsiga för minsta lilla
ansträngning och vi är några stycken som kämpar med ständig huvudvärk. Mitt
ansikte är lite svullet pga höjden och jag börjar att få ett Ladakhiskt
utseende.

Vi har strålande sol och snöklädda höga bergstoppar. Snöleopard såg vi ju
redan första dagen, men nu har vi mest kikat på lammgam och blue sheep.
Några söta små pica har jag fotat och filmat. Pica är en gnagare som ser ut
som en förväxt hamster.

//Annelie Utter

Läs mer om vår vandringsresa i Himalaya här

 

Foto: ShutterStock

Kategorier
Annelie Utters Värld Samtliga Blogginlägg Snöleopardresan

Vandringsresa i Himalaya – Snöleopardens rike Del 3

Geiters på, varmvatten i termosen och varmaste mössan på huvudet. Den sista
bucket showern är gjord. Nu blir det många dagar tills nästa gång man får
se en hink med varmvatten. Vi är i Jammu and Kashmir, 20 mil från gränsen
till Tibet och ungefär 15 mil från Pakistan. Solen glittrar i snön på
Himalayas sluttningar. Undras var snöleoparderna håller hus?

// Annelie Utter

Läs mer om vår vandringsresa i Himalaya här

Foto: Shutterstock

 

Kategorier
Gästbloggare Linus Hjelm Samtliga Blogginlägg Snöleopardresan

Resedagbok från Himalaya. Del 1 Av Linus Hjelm

[message_box title=”Resedagbok av Linus Hjelm ” color=”yellow”]Linus har rest med NaturResor och Annelie Utter på vår resa till Snöleopardens rike och delar med sig av sina texter och bilder som gästbloggare. Linus är aktuell med sin fotobok ”Ladakh” som går att beställa här>> [/message_box]

New Delhi 1/3 -14 –  Allt ligger framför mig

Flyget landade okristligt tidigt på morgonen i New Delhi. Resan hade gått bra men man var ordentligt trött. Men det fanns ingen tid att tänka på det nu. Nytt land och nya upplevelser väntade, jag har aldrig varit i Indien förut så allt ligger framför mig – fantastisk känsla!

Vi, jag och Gunnel, som var med samma flyg möttes på flygplatsen av en representant från NaturResor. Gunnel hade jag träffat redan på Landvetter, det var inte så svårt att lista ut vem av de andra resenärerna med Turkish Airlines till Istanbul som egentligen var på väg till Ladakh i Himalaya. Efter en busstur på ca en halvtimme var vi framme vid Radison Blu där vi mötte Annelie och de andra deltagarna. Våra rum var inte klara än så vi började med att äta en ordentlig frukost. Som tur var var vi de enda i restaurangen eftersom det var så tidigt, så vi slapp skämmas för att vi var sådär lagom ofräsha som man blir efter flygresor…

Vi hade hela dagen i New Delhi och en del av en hade velat sova hela dagen (jag har väldigt svårt att sova på flyg) men eftersom det var första gången i Indien för ett par av oss bestämde vi oss att vi skulle göra en liten tur ut på stan – efter att vi hade fått sova i ett par timmar iaf. Det vore ju synd att inte se något av stan när man ändå var här…!

[quote align=”left” color=”#999999″]lite av en mix mellan av Europa och Indien[/quote]Så efter ett par timmars vila i jättebekväma rum/sängar åt vi gemensam lunch i hotellrestaurangen innan det var avfärd. Först åkte vi till en marknad och sen till ett område där Indiens medelklass tydligen ofta håller till. Verkligen kul att se den sidan av Indien istället för att åka och se den kanske annars lite ”stereotypa” delen av landet. Här var det en mer… vad ska man säga.. lite av en mix mellan Europa och Indien.

Vi beslutade oss för att äta middag på ett trevligt ställe där. Efteråt tog vi en liten kort promenad däromkring men alla var ganska trötta så det blev inte allt för sent.

Vi var nog alla lite spända inför morgondagen då resan skulle börja ”på riktigt”. Antar att även Annelie var lite förväntansfull!

 New Delhi 2/3 -14  – Det bär av mot Leh

Leh fotoresa snöleopard skylt indien

Återigen en väldigt tidig morgon. Som tur hade vi lagt oss tidigt dagen innan. Nere i receptionen träffade vi de två sista deltagarna på vår resa, Peter och Pru, han australiensare som nu bodde i Sydafrika med sin engelska fru Pru. De var här som en del av deras smekmånad. De övriga var Gunnel, Göran, Henrik, Careen och jag. Kort bussresa till flygplatsen och efter en del indisk byråkrati, som Annelie som tur var guidade oss igenom, satt vi alla på planet mot Leh. Som förstagångsbesökare i Indien hade man ju en bild av att det är folk precis överallt, men föreställningen kom lite på skam när det visade sig att det var ganska många tomma säten på flyget.

Flyget (Boeing 737) tog ca 1½ timme och en timme av den tiden flög vi över vad som kändes som oändliga snötäckta berg och glaciärer i ett totalt människobefriat område – det kändes definitivt inte som att man var i Indien längre. Till slut kom vi fram till den breda Indusdalen (med barmark) och landade i Leh.

Efter ytterligare lite pappersexcersis och att ha läst den stora informationsskylten som hängde på väggen om effekterna av plötsligt hamna på 3500 möh kom vi ut ur ankomsthallen och fick andas den friska – om än tunna bergsluften. Det hade varit i stort sett lika många bud hur kallt det skulle vara här uppe som det fanns vädersidor/appar. Nog var det inte många plusgrader, men solen sken och humöret och förväntningarna var stora så det var helt ok.

[quote align=”center” color=”#999999″]Utsikten från rummen bjöd på hela Zanskarkedjan söder om Indusdalen – otroligt vackert![/quote]

Vårt hotell låg en kort körning från hotellet. Jag skulle dela rum med Henrik, han hade rest med NaturResor ett par ggr innan och han försäkrade mig om att detta var med största sannolikhet inte min sista resa med Annelie. Rummet hade ett element, men inget rinnande vatten. Under vintern stänger de av vattenledningarna så att de inte ska frysa, så vi fick hålla till godo med vattenhinkar, ville man duscha sa man till så kom de med stora hinkar med varmvatten. Utsikten från rummen bjöd på hela Zanskarkedjan söder om Indusdalen – otroligt vackert!

fotoresa snöleopard väg i indienUnder lunchen fick vi lite mer genomgång av guiderna vad gäller höjden. Vi hade alla redan känt av den, att gå upp till rummen på andra våningen gjorde en fullständigt andfådd, och jag kunde känna av lite yrsel då och då, men det varade bara i en knapp minut åt gången. Vi blev ombedda att vila hela denna dagen för att vi skulle vänja oss. Men hur kul är det att vila bort en hel dag när man är i Himalaya? Nåväl, någon joggingtur var väl inte något alternativ men Göran, Henrik och jag tog iaf en lugn promenad i stan för att kolla läget lite.

Även om vi gick väldigt lugnt kände man av minsta uppförsbacke. Vi var iaf duktiga och var inte borta så länge. Vi hann med en liten siesta innan middagen också. Nere i receptionen fanns det, om man hade tur, en svag wifi-täckning så att man kunde göra den nuförtiden livsviktiga uppkopplingen på nätet.

Under middagen stötte vi på resenärer från andra grupper som precis kommit tillbaka från Hemis NP. Deras historier om att de sett 5-6 snöleoparder inspirerade och höjde pulsen på oss alla! Skulle de vara kvar i området när vi kom dit? Jösses va spännande… skulle vi ha samma tur? Var det precis rätt säsong nu, hade våren kommit för långt så de dragit sig allt för högt upp i bergen? Fanns det möjligheter att få några bra foton på dem?? Det var inte utan att man ville åka dit nu med en gång…

Det blev ännu en tidig kväll, mysfaktorn i restaurangen var inte den högsta i och med att den också var oisolerad, så det var mössa och vantar på. Så det ihop med nya höjden och att vi hade stigit upp innan 5 på morgonen gjorde att jag längtade efter att krypa ner under de tjocka täckena på rummet.

 

Leh  – Vi var ett par som var modiga att prova en indisk öl

Vaknade upp för… vet inte vilken gång i ordningen. Hade somnat jättebra kvällen innan men vaknat otaliga gånger under natten. Den misstänkte ”förövaren” var höjden. Henrik vaknade också till, och han hade haft samma upplevelse under natten, då var vi 2-0 för att det var höjden som var orsaken, så då bestämde vi att det var så! Elementet hade kämpat emot de oisolerade väggarna och lyckats hålla temperaturen på ca 13 grader under natten. Men täckena var tjocka (och vi hade ju alla med oss bra med kläder och sovsäckar så nattemperaturen var ingen som helst fara).

hotellrum Leh indien

Frukostdags – jag är hungrig! Nere i restaurangen bjuds det gröt, pannkaksliknande saker, rostat bröd med stenhårt smör, te och kaffe. Det visade sig att de flesta hade sovit sådär den här första natten. Men det spelade mindre roll nu, för idag skulle vi iväg på en dagsutflykt och besöka ett munkkloster! Thiksey Gompa, som är det största och viktigaste i regionen. Vi befinner oss nu i det före detta kungadömet Ladakh, som sen 1947 tillhör Indien. Men det känns inte som att man är i Indien – inte för att jag är någon expert på Indien iofs. Det känns mycket mer som att det skulle kunna vara i Tibet – inte för att jag är någon expert på Tibet heller… Men här är det buddhismen, och vad jag antar lamaismen som präglar samhället, även om det finns en stor andel muslimer här också. Vi fick förklarat att Ladakh var väldigt starkt knutet till Tibet både historiskt och kulturellt så det är väl inte så konstigt då…

[quote align=”center” color=”#999999″]Inte nåt av mina stoltaste ögonblick om man säger så…[/quote]

Efter frukosten satte jag mig en stund i receptionen för att kolla internet på iPhonen innan jag packade med mig det sista inför avfärden. Men precis när vi skulle gå så hittade jag inte telefonen… Letade igenom allt, kände igenom alla fickor… Gick ner i receptionen och kollade om den låg där. Men icke… frågade en kille i receptionen om han möjligen hade tagit hand om, eller sett den. Ingen lycka där heller. Fast vad han gjorde var att på en sekund engagera varenda en i personalen för att leta efter den! Det kändes lite onödigt för jag kände på mig att jag hade den någonstans bland mina saker. Men de vände upp och ner på i stort sett allt, jag gick, påhejad av dem igenom hela min packning och vände allt ut-och-in – även det som jag inte ens rört – två ggr. Tillbaka en vända i receptionen för att leta, utan resultat. Det var hög tid för oss att åka så jag försökte övertala dem att vi kunde fortsätta leta när vi kom tillbaka, men det gick de inte alls med på. Så upp till vårt rum och kolla igenom allt för en tredje gång… nu började det kännas riktigt pinsamt… ”känn igenom jackan i garderoben en gång till”. Hade redan känt igenom den 3-4 ggr och kände att jag nästan började bli lite irriterad… Men alla i personalen gick in 100% för detta så det var liksom inte läge att protestera, så jag tog fram den och lade den på sängen varpå en av våra guider, Chitta, kände igenom den – och hittade nåt hårt i en ficka – där låg den ju…!! Inte nåt av mina stoltaste ögonblick om man säger så… Men i sann gentlemanna-anda sa de att om man inte är van vid höjden kan sånt här lätt hända… Va väluppfostrade de är, innerst inne tror jag han tänkte nåt annat… ;-).

[quote align=”left” color=”#999999″]Äntligen kunde vi iaf komma iväg![/quote]Solen sken och det var en fantastiskt fin dag. Halvvägs till klostret stannade vi till vid ett vattendrag för Annelie hade hört att det hade synts en ovanlig fågel där – en Ibisbill.  En vadare med långa lila ben och en lång böjd knallröd näbb.. Efter ytterligare en stund upp längs Indusdalen kom vi fram till klostret, det ligger majestätiskt på en ås som kommer ner från bergen, vi stannade till och tog några foton på det innan vi körde upp till det. Det var en mäktig känsla att gå in genom porten till klostret. Strax efter ingången på vänster sida var en stor bönerulle, som man skall passera till vänster om, och snurra på så att bönerna som är skrivna på den automatiskt sprids.

Vi fick lite guidning om verksamheten där men annars kunde vi vandra omkring fritt därinne. Henrik satte sig på en trappa och pratade med en av munkarna som pratade bra engelska. Ganska typiskt är att familjer med flera söner skickar en son till ett kloster, sen bor de där fortsättningsvis. Men de är inte på något sätt ”låsta” utan de kan resa/besöka andra ställen osv. Sen har de sina sysslor i klostret, Henriks nya kompis uppgift vara att sköta om ett rum med en jättestor Buddha-staty.

Väldigt nöjda åkte vi därifrån. Efter en sen lunch på hotellet, tog Annelie, Henrik, Chitta och jag en tur in till stan. Jag hade varit slarvig och varken tagit med mig termos eller solglasögon. Solglasögon hade jag ärligt glömt att ta med, men termos hade jag lite medvetet ”glömt”, trodde inte det var så viktigt och dessutom hade jag inte plats att ta med en. Men om man vill ha tillgång till eget vatten när vi skulle tälta i Hemis är man dock tvungen att ha det i en termos annars skulle det snart bli en stor isklump.

[quote align=”center” color=”#999999″]Härifrån kunde vi även se bergen i Hemis nationalpark på andra sidan Indusdalen[/quote]

Senare på eftermiddagen tog vi en sväng till ett litet kloster, Namgyal Tsemo Gompa, som ligger strax ovanför kungens palats och som fungerade som en utmärkt utsiktspunkt över Leh. Härifrån kunde vi även se bergen i Hemis nationalpark på andra sidan Indusdalen, och jag tror till och med att vi kunde se dalgången in till ’snöleopardernas rike’ vi skulle in i imorgon!! Plötsligt var det inte helt klart om det var höjden eller tankarna på de kommande dagarna som gjorde att pulsen var lite högre än vanligt.

P1090432Detta skulle även vara ett bra ställe för nattfotografering. Men det började nu mulna på så förhållandena var inte de bästa, och dessutom vi skulle ju få två tillfällen till, en kväll mellan Hemis och Ulley och sen sista kvällen innan vi skulle flyga tillbaka. Och med tanke på vad som skulle vänta den kommande veckan så kunde nattfotograferingen vänta.

Middagen smakade väldigt gott även om det inte alltid ingår något kött. Jag är väldigt dålig på att vara vegetarian men måste säga att det mätade mycket mer än vad jag trodde det skulle. Vi var ett par som var modiga att prova en indisk öl, Kingfisher, till middagen. Enligt instruktionerna skall man undvika alkohol innan man vant sig vid höjden – men vad kan hända – stämningen var ju på topp!?!

[quote align=”center” color=”#999999″]Efter middagen hade Annelie och Chitta en genomgång om upplägget[/quote]

Efter middagen hade Annelie och Chitta en genomgång om upplägget för morgondagen och de kommande sex nätterna. Planen var att vi skulle ge oss av med bil efter frukost, vi skulle då ha packat våra saker i två delar (tre om man räknar de eventuella saker man ville lämna kvar på hotellet tills vi kom tillbaka), en del som vi ville bära själva, kameror osv. och en del som skulle bäras av åsnor/hästar/jakar på den ca 1,5 timme långa vandringen från där vägen slutade till baslägret. Baslägret skulle vara ganska enkelt, vi skulle sova i tvåmanstält, större sovtält än så var inte tillåtna tydligen. Jag skulle dela tält med Henrik igen. Göran som var VIP-gäst (hade rest, vet inte hur många gånger med NaturResor) fick ett eget tält. Sen skulle vi ha ett gemensamt tält där vi skulle äta osv. Det skulle finnas väldigt begränsade möjligheter att ladda batterier i lägret så det gällde att ladda allt man hade nu sista natten!

Det blev lite ”eftersnack” efter genomgången och vi stötte på fler som precis hade kommit tillbaka och en visade bilder på en snöleopard i sin telefon! Va!! Kom man dem så nära?? Men det visade sig att han hade fotat den genom en tubkikare – tänkte väl det J!

Så det var med spänd förväntan vi gick och lade oss!

Gå vidare till del 2>>>

[button color=”#COLOR_CODE” background=”#COLOR_CODE” size=”Medium” src=”https://www.naturresor.com/resmal/vandringsresa-till-snoleopardens-rike/”]Läs mer om resmålet[/button]

[wysija_form id=”2″]
Kategorier
Gästbloggare Linus Hjelm Samtliga Blogginlägg Snöleopardresan

Resedagbok från Himalaya Del 2 Av: Linus Hjelm

[message_box title=”Resedagbok av Linus Hjelm ” color=”yellow”]Linus har rest med NaturResor och Annelie Utter på vår resa till Snöleopardens rike och delar med sig av sina texter och bilder som gästbloggare. Linus är aktuell med sin fotobok ”Ladakh” som går att beställa här>> [/message_box]

 

Leh – Sista duschen på en vecka

Efter något bättre sömn den andra natten vaknade vi av att det sprang folk i korridoren utanför. Varmvattnet var på väg… Med tanke på att vi inte skulle kunna duscha på en vecka framöver så var det definitivt läge att ta denna chansen till att tvätta sig. Henrik resonerade att det var bättre att behålla det ”fettlagret” man byggt upp på huden som extra köldskydd. Jag resonerade att jag skulle hinna bygga upp ett nytt innan vi var framme i baslägret…

Efter frukost packade vi ihop det sista och dubbelkollade att alla batterier var fulladdade. Vi skulle ju komma tillbaka hit en natt innan vi sedan skulle vidare till Ulley så vi lämnade kvar det vi inte skulle behöva på hotellet. I och med de knappa bekvämligheterna i lägret tog jag i klädväg bara med mig ett par ombyte av kalsonger och sockar, i övrigt räknade jag med att ha i stort sett samma kläder på mig hela tiden så jag tog bara med lite extra varma kläder jag hade. Vi hade förstått att det skulle bli en blandning av vandringar/promenader varvat med stillastående/stillasittande, så den stående frågan var ju hur man skulle klä sig efter det…

Mot baslägret

bro i Himalaya över IndusflodenVid 10-tiden rullade vi från hotellet i Leh. Bilfärden skulle vara lite drygt en timme. Vi stannade först till vid bron över Indus-floden. Den var nästan helt draperad av böneflaggor.

Vägen fortsatte sedan in bland bergen, den blev smalare och smalare och övergick även till grusväg. Vi passerade några enstaka hus innan vägen slutligen tog slut. Här väntade ett gäng hästar/åsnor/jakar som skulle bära all vår utrustning och mat upp till baslägret. Vi bar endast det vi ville själva – kameror, vatten osv.

Vi fortsatte upp längs dalgången och korsade den frusna ån ett par gånger. Vädret hade blivit mulet men inget tecken på snöfall. Det var för övrigt väldigt lite snö på marken så man fick intrycket av att även om det blir ordentligt kallt så snöar det inte överdrivet mycket här. Och med tanke på hur kargt landskapet var så undrade man om de fick så mycket nederbörd här överhuvudtaget? Under den 1½ timmes långa promenaden upp till baslägret fick vi iaf syn på ett par av snöleopardens favoritföda – blåfåret, eller Bharalen. Namnet till trots så är det en get.

Baslägret

Väl framme vid baslägret var det dags för lunch i vårt gemensamma ”samlingstält”. Det visade sig att vi hade hamnat i lägret precis jämte ett filmteam från BBC.
[quote align=”left” color=”#999999″]…vi hade hamnat i lägret precis jämte ett filmteam från BBC.[/quote]Efter att vi kommit i ordning i lägret, fått våra tält osv. skulle vi gå upp till en ås alldeles ovanför lägret för att få en bättre vy för att börja spana efter den skygga snöleoparden. Dit vi skulle låg bara några 100-tal meter bort, men avslutades med en brant backe. Det visade sig vara en ordentlig pulshöjare och man var både helt utpumpad och svettig när vi väl kommit upp. Nu låg lägret knappt 100m rakt under oss. Guiderna som hade ”sprungit” upp stod redan och spanade längs bergskammarna – just bergskammar och åsar är populära ställen att gå på för katterna, förmodligen för att de då har utsikt åt båda hållen. Värmen från den korta promenaden byttes snart ut av en kyla som kom av att vara stillastående. Så jag gjorde en ’mental note’ om att ta på mig mer kläder nästa dag.

Snöleopard i sikte

snöleoparder HimalayaMen jag behövde inte vänta så länge för att bli varm igen – snöleopard!!!  Sonum – en av våra guider hade upptäckt en snöleopard längs den högra åsen på berget precis på andra sidan lägret! Ett febrilt sökande och pekande började innan alla hade fått syn på den. Den var trots att det var grannberget den var på, ändå ca en knapp km bort, och med tanke på att den gick längs åsen i nästan motljus syntes den bara som en siluett. Men genom tubkikaren var det inte svårt att se att det var en livs levande snöleopard!! Det var ju inget perfekt fotoläge men vi kunde följa den när den gick uppåt längs åsen. Vi kunde se hur den stannade och nosade och även revirmarkerade en gång! Även om den givetvis måste ha sett oss så visade den inga som helst tecken på att den brydde sig om oss. Det var lite svårt att hålla koll på tiden i detta läge men vi kunde följa den i uppskattningsvis mellan 30-45 min. Vilken start på denna resan! Vi hade inte varit här mer är 3-4 timmar!! Bilderna hade väl inte blivit några prisvinnare – men vad gjorde det. Innan vi kom hit visste vi ju att vi mycket väl aldrig skulle få se en enda! Lite lättande var det också att vi fått den ”oskulden” avklarad! Stämningen på middagen senare var föga förvånande på topp!

Första natten

tälta ute Himalaya Det började obönhörligen närma sig läggdags. Tror inte det var någon av oss som hade tältat i så här låga temperaturer innan – (förutom i lumpen). Men alla hade enligt instruktionerna tagit med varma sovsäckar som skulle klara ner till -20/-30 grader. Temperaturen hade nu börjat närma sig -10 så det skulle nog gå utmärkt. Min erfarenhet av sovsäckar är annars att är långt ifrån så varma som utlovats. Som en extra bonus blev vi erbjudna såna där varmvattenpåsar att ha med oss i sovsäckarna. Nåväl, temperaturen i sig var kanske inte det folk hade främst i tankarna utan snarare hur det skulle gå om man blev tvungen att gå upp mitt i natten och lätta på trycket… Pga begränsat nöjesliv i lägret blev det ju tidiga kvällar och många timmar i tälten – och efter många koppar te… Min strategi för natten var att ha på två lager underställ, sockar och mössa i sovsäcken. Baktanken med det var; att inte frysa och att inte behöva krångla med att klä på sig en massa kläder i ett litet mörkt tält när man är ordentligt nödig mitt i natten.

Och det funkade bra tycker jag. Även om jag de följande nätterna även skulle ha på mig två fleecetröjor + den sköna varmvattenpåsen! – Men då låg jag å andra sidan otroligt skönt, utan tillstymmelse till att vara kall. Temperaturerna på nätterna gick ner till ca -14.

Annelie hade lite motsatt teori för att inte frysa, vilket gick ut på att ha på sig så lite kläder som möjligt – förutom mössa. Vilken metod som var effektivast är svårt att avgöra i och med att ingen av oss frös! Men jag var glad att generellt slippa allt för mycket på- och av-klädande. Hur som helst, vi överlevde alla den första natten. Alla hade väl sovit sådär, men ingen hade frusit iaf.

Hur skall man klä sig för att klara kylan?

[message_box title=”Tankar kring kläder i snöleopardens rike” color=”yellow”]

klä sig rätt mot kylan i Himalaya

  • Dubbla sockar i ett par vandringskängor med lite extra högt skaft (ifall det skulle vara mycket snö men det visade det sig ju att det inte var). På natten bytte jag till ett annat par sockar.
  • Närmast kroppen (kropp och ben) hade jag ett tunt underställ och ett fleeceunderställ.
  • På benen hade jag sen ett par lite grövre skalbyxor, som i sig inte var så varma.
  • Jag hade även med mig ett par termobyxor som man kunde dra på sig utanpå, utan att ta av kängorna, för att ha när vi stod still – men de använde jag aldrig.
  • Sen utanpå underställen på kroppen hade jag två fleecetröjor.
  • Ytterst hade jag tagit med två jackor, en lite tunnare vind-/regn-tålig jacka utan foder och en stor Canada Goose-jacka. Vanligtvis räckte det med den tunnare jackan men vid ett par tillfällen när man stod still en längre tid och det blev lite blåsigt var det nästan nödvändigt med dunjackan – då mådde man som en kung!
  • På huvudet hade jag en tunnare mössa som jag även hade när jag sov.
  • Sen hade jag med mig en enorm pälsmössa (fuskpäls givetvis). Den var också mycket uppskattad när det var lite extra kallt.
  • Vad gäller handskarna så hade man ju det dilemmat att man gärna skulle vilja hantera en kamera utan att behöva ta av handskarna. Jag hade med mig tre par, ett par tunna ”löparhandskar” som var tunna nog att kunna hantera kameran med, sen ett par seglarhandskar utan tumme- eller pekfinger-topp. Och ytterst ett par varmare jägarvantar som man kunde sticka ut fingrarna ur. Men trots tre par var nog händerna det jag frös mest om.[/message_box]

Dagarna i Hemis

Annelie Utter guider fotoresa HimalayaNu följde 5 dagar med samma rutiner. Annelie hade kallat till en genomgång av rutiner, information och händelser de närmaste dagarna av en av våra otroligt erfarna guider, Chitta. Först och främst fick vi information om snöleoparderna och hur de rör sig osv. Eftersom de i huvudsak är nattaktiva är chansen störst att se dem på morgnar och eftermiddagar. Mitt på dagen ligger de och sover. Har man tur att se och följa en på morgonen och se var den lägger sig kan man återkomma på eftermiddagen och vänta tills den vaknar för att sedan fortsätta följa den. De rör sig, som vi nu hade sett, gärna högt uppe på kammar och åsar. De jagar genom att anfalla sina byten ovanifrån och kan göra väldigt långa hopp. Så idealt så skulle vi ha stigit upp i ottan och följt guiderna som gick upp runt omkring lägret och spanade så fort det började bli ljust. Men pga att det var extra kallt på morgnarna plus att man som turist i bergen inte är van vid höjden, skulle vi bara sakta ner alla guiderna. Så vi hade ”sovmorgon” alla dagar – så länge de inte fick syn på någon katt!

Toalett på vår vandringsresa Himalaya Efter frukost gick vi till olika platser varje dag, beroende på var det eventuellt hade hittats några spår eller om andra grupper sett något. Lunch och te bars ut till oss var vi än befann oss. Från baslägret gick det ett par dalgångar åt olika håll så det fanns ingen brist på ställen att vandra till.

Sen på kvällen efter det blivit mörkt var det middag med tillhörande ”lägerdiskussioner” och ibland intressanta anekdoter av någon av guiderna.

Någon dusch fanns som sagt var inte, men varje morgon fanns det varmvatten i fat så att man kunde tvätta av sig det nödvändigaste. Toaletten bestod av en toalettsits uppställd ovanför ett hål i marken inne i ett litet tält. De första dagarna gick jag dit precis efter att jag stigit upp på morgonen, vilket krävde en hel del karaktär eftersom sitsen (och luften) var fullständigt iskall då. Men efter två dagar kom jag på att om jag väntade nån timme så hann solen nå toaletten och då blev temperaturen genast en helt annan därinne!

[quote align=”center” color=”#999999″]…en dag såg vi färska spår precis utanför lägret[/quote]

Dagarna flöt med andra ord på, på liknande sätt. Efter den första dagens snöleopard syntes de inte till alls, men en dag såg vi färska spår precis utanför lägret, så de fanns allt runt omkring oss. Vi gick/vandrade som sagt var lite mitt på dagen till något ställe och sedan spanade vi. Chansen att nån av oss turister skulle få syn på en snöleopard var väl otroligt liten men bara chansen höll en på tå. Det kändes ändå väldigt kul de gångerna man lyckades, på egen hand, upptäcka en flock blåfår någonstans. Fåglar var annars självklart mycket lättare att se, och det fanns gott om lammgam, kungsörn, griffongam, chukar partridge (en färggrann typ av rapphöna) mm. Av andra däggdjur såg vi förutom blåfår även woolly hare (bl.a. i lägret), pika (en hamsterliknande gnagare), rödräv och även spår av varg. Men allt som oftast hade de alla det gemensamt att de var väldigt långt bort.

Vad skall man ha i kameraväskan? Här är min filosofi:

Alla vi, och i stort sett alla andra där, var ju mer eller mindre fotointresserade och även om många hade med sig ordentligt med utrustning så har väl ingen ännu kommit på den optimala uppsättningen. Jag kör iaf med en filosofi som jag tycker fungerar ganska bra och den går ut på ungefär följande: (Iaf när jag har djur som syfte med fotandet)

[message_box title=”Kamerautrustning i Himalaya” color=”yellow”]

Kamerautrustning Himalaya

  • Systemkamera – en systemkamera med en ordentlig zoom/brännvidd för de ögonblick man ser nån intressant varelse. Denna försöker man ha redo när man är ute i ”skarpa” lägen. Exakt vilken modell man väljer beror väl på personlig smak och storlek på plånbok. Själv har jag en D800e pga antalet pixlar, lite för att jag inbillar mig att jag då kan zooma i bilden när inte zoomen räcker. Sen om man har tänkt sig fota djur så är det ju bra om kameran kan ta många bilder/sek, något som jag önskar att min kamera var bättre på.
  • Kompaktkamera – Sen en bra kompaktkamera som man får ner i en ficka. Just att den går ner i en ficka är viktigt för då har man med sig den oftare och slipper svära på sig själv för att den ligger kvar på rummet eller djupt i nån fotoväska, denna kameran har man till alla de där ”runt-omkring-bilderna”, på personer, snabba situationer som så ofta dyker upp, till landskapsfotografering när man av trötthet/tid eller lathet inte bemödar sig att byta objektiv på systemkameran. En annan aspekt med att ha två kameror är att man då inte byter objektiv så ofta – vilket kan vara bra om det är väldigt dammigt (som det var här) eller fuktigt t.ex.
  • Objektiv. Jag har normalt med mig två st. En telezoom och en normalzoom. (Skulle vilja ha med ett macro också men tycker det blir för mycket att släpa på då). Ju större brännvidd på teleobjektivet
    desto bättre – men storlek/vikt och pris springer snabbt iväg med millimetrarna tyvärr. Generellt vill/bör man väl helst ha mer är 300 mm om det är djur man ska fota. Vad gäller normalzoomen så vill jag gärna ha ett som är ljusstarkt eftersom jag gillar när man kan ta sjysta bilder i lite dåligt ljus.
  • Väska. Det här tycker jag är en vetenskap i sig själv. Det är otroligt svårt att hitta nåt bra sätt att ha med sig all utrustning på – men det är ingen lätt uppgift heller för det är en otymplig och tung utrustning att ta med. Jag vill iaf ha en väska som man bär på magen. Av två anledningar; då kan man samtidigt ha vilken ryggsäck man vill, samtidigt som man har kameran lättillgänglig om ett fototillfälle dyker upp. Två nackdelar finns dock; utbudet av såna väskor är lite begränsat och det kan ibland vara svårt att se var man sätter fötterna när man går/vandrar. Såna magväskor har ju även begränsat med plats. Den jag har, har plats för kameran med telezoomen i huvudfacket, sen har jag fäst en liten ficka för normalzoomen på sidan av väskan. Sen finns det fickor för minneskort och extrabatterier. Laddare och kablar har jag i den övriga packningen och kompaktkameran i en byxficka eller liknande.
  • Övrigt. Stativ, tubkikare, vanlig kikare är inget jag brukar ta med mig. Men det var riktigt bra att Annelie hade tryckt på att vi gärna skulle ta med det. Speciellt tubkikare var guld värd här i och med att avstånden var så stora.
[/message_box]

 

De sista snöleoparderna

Två gånger gick vi upp längs ”huvuddalgången” till en liten by med 9 familjer, Rumbak. Den ligger på strax under 4000 möh. Där öppnade bergen upp sig lite grann, dalgångarna blev bredare och det fanns plats för lite åkerlappar och betesmarker. De odlar ungefär liknande grödor här som vi har hemma – inte så konstigt med tanke på att klimatet ändå är ganska likt vårt. Den andra gången vi var i Rumbak var dagen efter att det hade siktats två snöleoparder tillsammans där. Man trodde det var en hane och en hona i och med att det var parningstid nu. Men vi såg inte skymten av dem, bara de vid nuläget ”vanliga” lammgamarna, kungsörnarna, blåfåren och en rödräv.

Det började närma sig slutet på tiden i Hemis och hittills hade vi bara sett en snöleopard, vilket ingen av oss var missnöjd över – men det hade ju ändå varit kul att se en till!!

[quote align=”right” color=”#999999″]…som en löpeld spreds ett rykte om att en snöleopard var i sikte![/quote]

Sista hela dagen hade till slut anlänt. Morgnarna brukade bli ganska lugna och sköna med lugnt tempo, så även denna. Man tog en extra kopp te efter frukosten och hade precis så smått börjat plocka i ordning sina pinaler när det så där härligt plötsligt som en löpeld spreds ett rykte om att en snöleopard var i sikte! Folk ploppade ur sina tält till höger och vänster med tekoppar i händerna och halvknäppta jackor och byxor och snurrade runt – var, var… Efter att ha ställt ifrån sig sin kopp på närmaste sten och slitit tag i stativ och kameran var det bara att ta rygg på de som halvjoggade nedåt genom lägret. Efter 75 m halvjoggande/rask promenad i svag nedförsbacke var man rejält andfådd, en vecka räcker helt klart inte till att bli anpassad till höjden.

DSC_4140Efter en del pekande fick jag till slut syn på den… ehh… dem… Det var två stycken!! Det kom hela tiden nytt folk som ville veta var de var och som man fick hjälpa att peka ut dem för. Denna gången var de ännu längre bort. Jättesvårt att säga exakt hur långt men definitivt drygt en km bort, så det var inte helt lätt att få syn på dem. Även nu gick de uppåt längs en bergskam, men lite då och då gick de några meter på ”bortsidan” så de försvann, men sen kom de tillbaka igen. När vi först såg dem var de ganska långt ner på kammen, så vi kunde följa dem en bra stund. Vid flera tillfällen ställde sig en av dem längst upp på mindre klippavsatser och spanade – det hade blivit helt makalöst fina kort – om avståndet inte hade varit så långt. Otroligt majestätiskt!!
Vädret var tyvärr lite mulet, men det var inte motljus så nu kunde man urskilja fläckarna på dem. Det var troligtvis samma två leoparder som den andra gruppen hade sett i Rumbak häromdagen. Först hade man trott att det var en hane och en hona. Men nu trodde man att det istället var en hona med en nästan vuxen unge.

Vi följde dem uppåt längs bergskammen i vad kan det ha varit… två timmar? Till slut, strax innan lunch lade de sig ner för att sova. Nu visste vi att vi hade ett par timmar på oss innan de skulle vakna och gå vidare.

Uppladdning inför nästa upplevelse

3 snöleoparder! Inte illa alls, och vi visste att vi skulle få se mer om ett par timmar igen! På lunchen pratade vi om den dokumentären där Anders Lundin hade besökt snöleopardforskaren Örjan Johansson i Mongoliet. Trots att Örjan ensam hade fångat in fler snöleoparder än samtliga andra forskare i världen hade han aldrig under sina år i Mongoliet sett en leopard, ute i det fria, förutom de han fångat in. Och nu hade vi sett 3 stycken på en vecka!

[quote align=”right” color=”#999999″]Så med hjälp av Annelies goda kontakter hon skaffat sig genom alla år i Indien lyckades hon alltså få till denna resan [/quote]Vi kunde inte annat än att tacka Annelie och Henrik för detta! Annelie hade under en längre tid haft tankar på att få igång en resa för att se snöleoparder men hela tiden förstått att det skulle bli näst intill omöjligt. Men så under en tidigare resa i Indien, som Henrik hade varit med på, hade Annelie frågat alla om de hade något favoritdjur de skulle vilja se/fota. Då hade Henrik sagt just snöleopard. Då fick Annelie lite extra motivation att ta tag i detta. Så med hjälp av Annelies goda kontakter hon skaffat sig genom alla år i Indien lyckades hon alltså få till denna resan – något som vi alla var otroligt tacksamma och glada över!!

Dags för show

Framåt eftermiddagen var det dags att göra sig redo att fortsätta följa dem igen. På förmiddagen hade vi sett dem från lägret, och det skulle man även nu kunna göra. Men vi var några som gick upp till åsen ovanför lägret (från var vi hade sett den första). Jag hade förberett mig genom att ta med mig Canada Goose-jackan eftersom att det hade blivit lite blåsigt, och det skulle bli en del stillastående. Vid tre-tiden ungefär stod vi redo. Vi var nu knappt 100 m ännu längre ifrån dem jämfört med de som stod i lägret. Men jag inbillade mig att vi hade lite bättre vinkel härifrån, plus att om de skulle få för sig att gå mycket åt vänster så skulle man kunna följa dem längre.

DSC_4212Minuterna gick… Klockan blev halv fyra… de måste sova fortfarande… den blev fyra, ingen skymt av dem, det blåste rätt kallt så det var några som därför gick tillbaka till lägret. Hade de vaknat och gått ner på andra sidan utan att vi sett det? Den lilla sol vi hade haft mitt på dagen försvann ner bakom topparna vilket gjorde det hela ännu kyligare… kvart över fyra… flera gick ner till lägret… kl halv fem gick den sista ner, nu var jag ensam kvar på åsen, men tack vare jackan var det bara lite småkyligt om händer och fötter. Tankarna på att ge upp slog jag snabbt bort, när jag ändå hade gjort den här resan tänkte jag inte låta några kyliga timmar ta bort minsta chans att se dessa djuren. Knappt hade den sista personen som lämnade åsen kommit ner för den branta delen innan jag fick syn på dem!! Jag ville skrika rätt ut till de i nere i lägret att de vaknat. Men hann sansa mig och drog den slutsatsen att de garanterat hade sett dem också.

[quote align=”center” color=”#999999″]Men WOW, inte bara hade man fått se dem, man hade fått se en liten jakt!![/quote]

Knäppte av några kort, men det hade börjat skymma lite nu, delvis pga molnen. Så jag insåg att det var lite meningslöst att fota… Om man är väldigt fotointresserad så är det ju lätt gjort att ”snöa in” på det och kanske missa lite av upplevelsen – det är iaf vad jag hört…!? Så jag lade undan kameran och tänkte att nu ska jag bara följa dem med tubkikaren istället och bara fokusera på att iaktta dem. De fortsatte i samma riktning som innan, fast nu hade det blivit så att de nästan gick ifrån oss. Plötsligt stannade de till, mamman var ett tiotal meter framför ungen. Sedan började hon smyga – hon hade fått syn på något! Hon fortsatte så ett par tiotal meter. Jag försökte snabbt se vad det var hon hade sett, men såg inget. Nu smög hon lite åt höger – och plötsligt springer det upp en woolly hare ett 15-tal meter framför henne och hon sätter efter! Men efter en ganska kort jakt ger hon upp, den är för snabb och befann sig även lite ovanför henne på sluttningen. Jag har en känsla för att det var ungen bakom henne som hade skrämt upp haren! Men WOW, inte bara hade man fått se dem, man hade fått se en liten jakt!! Det verkade som att de av en slump hade stött på haren och gett det en chans.
Men nu fortsatte de igen, längre och längre ifrån oss. Det började skymma allt mer så det började bli svårt att följa dem. Tappade man bort dem ett ögonblick tog det ett tag innan man hittade dem igen. I vindbyarna, som började bli kraftigare, skakade stativet så att man lätt tappade bort dem. Men det var ju inte så att man hade nåt bättre för sig direkt så jag stannade kvar där en stund till. Det var först när de hade förvandlats till knappt urskönjbara prickar som jag packade ihop och väldigt nöjd gick tillbaka ner till lägret. Vilken dag!!

De som hade stått i lägret hade sett allt också, så det hade inte varit nån fördel att stå där jag gjorde – eller jo det var det. För det var faktiskt en lite speciell känsla att ha fått stå där helt själv med dem!

Sista middagen i Hemis

Efter detta känns det lite ”ihåligt” att skriva om sista middagen/kvällen och så, alla var jätteglada och nöjda över den här veckan i Hemis. Detta var ju faktiskt även första gången som Annelie själv hade varit här, men allt hade fungerat perfekt. Hon hade varit lite orolig för hur hon skulle hantera höjden eftersom hon tidigare hade haft lite problem på såna här höjder. Visst kände hon av det lite då och då men överlag hade det gått mycket bättre än väntat! Personligen tyckte jag också det var extra spännande att få följa med så här på premiärturen!
Packning på vår vandringsresa i HimalayaVäldigt god och varierad mat hade vi också fått. Imponerande vad de lyckades få till i ett tält! Guiderna hade varit superbra och jättetrevliga. Chitta och den äldre av de två Morup hade bl.a. jobbat för BBC och liknande tidigare. Morup ”den yngre” var bara 17 år men kunde bra engelska och var överlag en superkille! Han bodde förövrigt i Ulley dit vi skulle efter Hemis – så vi skulle få hälsa på hemma hos hans familj. Fantastiskt skoj det skulle bli!

Efter frukosten så packade vi ihop alla våra saker igen för vandringen tillbaka till bilarna för vidare transport till hotellet och en varm DUSCH!!

Behöver väl inte beskriva känslan av att få ta av sig kläderna för första gången på en vecka och ta en varm dusch – om än med hjälp av skopor. Nåväl, så värst ofräsch kände man sig faktiskt inte. Det är ju väldigt torr luft på den här höjden så det man svettas avdunstar snabbt så det blir inte så ”illa” som man kan tänka sig. Sen hade jag den fördelen att jag hade väldigt kort hår, för håret var väl annars det som man kände sig mest ofräsch i. Efter duschen och man lämnat in de mest ”vitala” klädesplaggen för tvätt så blev det denna mellandag innan färden till Ulley ännu en kort sväng up på stan för lite souvenirshopping mm.

Läs del 1>>> 

[button color=”#COLOR_CODE” background=”#COLOR_CODE” size=”Medium” src=”https://www.naturresor.com/resmal/vandringsresa-till-snoleopardens-rike/”]Läs mer om resmålet[/button]

[wysija_form id=”2″]
Intresseanmälan