Annelies värld – En reseblogg av Annelie Utter

De buddistiska böneflaggorna i rött, vitt, gult, grönt och blått, sprider
böner med vinden utöver Himalayas snöklädda berg. Det är vackert här …
Och lugnt. Vi lyssnar till buddistiska sånger när vi vandrar medsols runt
stora bönerullar. Det är kyligt i luften men förvånansvärt varmt när solen
tittar fram. Inne i templet går jag barfota på det iskalla golvet och
stannar bara på solfläckarna som lyser in genom templets små fönster. I
morgon är det dags …
Vi ska börja vår vandring upp i bergen för att leta snöleopard. Jag hoppas
att någon av alla de böner som fladdrat ut här över det som brukar kallas
“värdens tak” ska hjälpa mig att hitta det jag drömt om så länge. En
snöleopard … Det är min bön.

// Annelie Utter

Läs mer om vår vandringsresa i Himalaya här

Foto: ShutterStock

Har hjärtat åkt ner i magen? Det var min första tanke när jag sträckte ut mig på sängen i guesthouset i Leh. Hjärtat bultar hårt och luften är tunn att andas.
Vi befinner oss på dryga 3500 meters höjd och här ska vi stanna i två dagar för att acklimatisera oss.
Nu på vintern finns det ingen möjlighet att nå Leh, den gamla Ladakiska huvudstaden, på något annat sätt
än med flyg. Vägarna är avstängda. Flyget var några timmar försenat på grund av snöfall i Leh, men nu är jag här med min lilla grupp.
Vi uppmanas att ta det lugnt i två dagar och att vara uppmärksamma på hur vi mår. Genom mitt frostiga fönster ser jag det snöklädda Himalaya.
Kommer vi att få se någon snöleopard? Kommer jag att klara höjden?

Läs mer om vår vandringsresa i Himalaya här

// Annelie Utter

Foto: ShutterStock