Cuiabá, Brasilien 8 oktober 2014.

Jag vaknar, det är är fortfarande mörkt ute, men jag vill inte sova mer. Här på mitt hotellrum i Cuiabà, Brasilien är klockan midnatt, men min dygnsrytm säger någonting annat: Morgon! Dags för safari! Jag har fortfarande den Kenyanska tiden i kroppen och det brukar vara nu  som vi ska åka ut på morgon “game drive”… ut och leta lejon, servalkatter, gnuer och annat som vår fantastiska natur kan erbjuda. Tänk vad vår planet är fantastisk! Så otroligt mycket vackert och spännande som är såväl anpassat att fungera ihop.

Gnuerna vet att de ska korsa Mara River för att det finns fräscht gräs på andra sidan floden. Drivet är så starkt att de kastar sig handlöst ner för branterna längst floden. Många faror lurar längst floden. De vet säkert att vattnet är strömt, att de måste kämpa för att orka komma över floden. Kanske vet de också att stora Nilkrokodiler väntar på årets skrovmål i det strömmande vattnet, att lejon lurar i vegetationen längs floden och att risken att skada sig i denna livsfarliga men också så livsviktiga manöver. De vet att de måste hålla ihop … i tusental … för att de ska överleva som art. De allra flesta klarar sig och fortsätter sin långa, riskfyllda vandring hela vägen in till Ngorongoro Conservation Area i Tanzania. Där ska de föda sina kalvar.

Gnuerna kommer att synkronisera sitt födande så att cirka 10.000 kalvar “sprutar ut” ur dessa kämpande djurs kroppar. Detta sker under februari månad. Även då har rovdjuren kalas!  … men, men naturen är fantastisk … gnuen som art överlever och ungefär lika många gnuer, dryga två miljoner djur, kommer att göra samma vandring nästa år, och återigen igen ge liv åt krokodiler, lejon och andra rovdjur som får möjlighet att föda sig själva och sin avkomma. Ja…det är ju bara vi människor som inte riktigt passar in i denna gyllene cirkulation. Vägbygge som skär gnuernas vandringsvägar kommer att starkt  påverka antalet gnuer som i sin följd påverkar lejonungarnas överlevnad… och så vidare. Hmmm… mycket att tänka på… och det är inte alltid som man kan vara stolt över sin egen art. Här om veckan var jag där…vid Mara River… tillsammans med min lilla grupp. Kenya Explorer-resenärerna. Vi fick uppleva denna intensiva “crossing” och bevittna gnuernas stora mod när de tar sig över  floden.

Jag har flera timmar kvar tills det är morgon här i Brasilien. Redan i morgon bitti så tvingar jag in min kroppen i brasiliansk tidsrytm. Då ska jag och min lilla grupp upp i ottan och leta tapirer, näsbjörnar och myrslokar. Åhh … jag älskar näsbjörnar! Jag ler alltid med både mun och hjärta, när jag ser dessa ljuvliga varelser.  Såg ni den fina serien om Brasiliens wildlife som sändes på svenska TV i våras?  Jag gjorde lite reklam för den på NaturResors Facebook. Bland annat så skildrades lite av näsbjörnarnas liv. Mycket fint filmat.

Jag minns mitt första möte med en näsbjörnsfamilj. Jag var själv här i Brasilien, Pantanal för att reka inför kommande resor till detta viltrika område. Tyvärr såvar jag riktigt sjuk. Jag hade drabbats av Dengufeber (en virussjukdom) och hade bestämt mig för att bara vara på benen fyra timmar per dygn… och då mellan kl 5.30 – 9.30. Denna tid är djurlivet som bäst och temperaturen betydligt behagligare. Resten av dygnen tillbringade jag i sängläge. Min lokala guide Louise hade kört ut mig i mörkret denna regniga morgon och placerat mig under ett stort träd. Han visste vad han gjorde. När solens orangeröda strålar kikade fram över horisonten och regnet upphörde insåg jag att jag befann mig hos familjen Näsbjörn.  Det var runt 10 familjemedlemmar som nyfiket kikade på mig och ruskade av sig regnvattnet i det magiska morgonljuset. Åhh … så lycklig jag var. Vilket otroligt privilegium! Nää… det var ingen febrig hallucination. Jag har fotobevis! … och feberhallucinationer fastnar väl inte på bild, eller???

Om några timmar anländer min grupp hit till Cuiabà, huvudstaden i staten Mato Grossos. Detta ska vara en av de allra hetaste platserna i hela Brasilien. Gästerna kommer att mötas av en temperatur på hela 37 grader när de landar!!! Ciuabà är inte den mest spännande stad så vi dra direkt när mina gäster har landat. Mot Pantanal! … och något lägre lufttemperaturer. Redan efter någon timma hoppas  jag att få visa mina gäster både kajmaner, capybarer och ett rikt fågelliv. Sedan blir det bara bättre..och bättre. Jaguarer och jätteuttrar väntar på oss om några dagar.

Tur att jag var förutseende i går och köpte med litet yoghurt så att jag kunde få lite frukost här i den brasilianska natten. Nu har jag samlat kraft och väntar med spänning på att min grupp ska landa. Jag känner så gott som alla. Tolv av dem har varit med mig på tidigare resor, men med i denna grupp finns också två nya ansikten. Spännande! Min stora förhoppning är att alla ska få minnesvärda naturupplevelser, nära möten med vilda djur. Jag önskar också att de ska få ny kunskap om våra fascinerande djur och hur vi kan hjälpas åt att bevara dem i sin rätta miljö. En och annan bra bild  hoppas jag att mina fotointresserade gäster ska få med sig hem… och förstås många glada skratt och lite gott vin kanske?

// Annelie Utter 

Läs mer om vår fotoresa till Brasiliens jaguarer >>>

Läs mer om vår safari i Kenya >>>

Annelie Utter syns på många ställen. Men varje gång någon tidning vill lyfta fram våra resor blir vi lika glada. Denna gång var det FirstFoto som ville skriva om vår gorillasafari. Vill ni läsa mer om vad som har skrivits om Annelie Utter och NaturResor som finns en axplock att tillgå i vårt pressarkiv under fliken “tidigare publikationer”.

Föredrag 21 Mars 2015 kl. 11:00 – 13:00. Utställning hänger  mellan 24 Januari  – 21 Mars

Annelie Utters utställning kommer till Scandinavian Photos butik i Bankeryd.  På utställningens sista dag har du möjlighet att träffa Annelie då hon håller en föreläsning om sina bilder, fotoresor, ekoturism och vilda djur.

Film från vernissagen

Kommentarer:

Bildexempel:

Du kan se bilder och köpa tavlorna i vår butik

Gå till butiken

Kom i kontakt med Annelie Utter

Jag är fortfarande kvar i Indien, men nu på resan ” Tigersafari Indien ” Alla mina gäster har sett tiger och nu fortsätter resan till Pench National Park där jag inte kommer att ha tillgång till internet på en vecka, men minnet av en mycket speciell resa till Snöleopardens rike. Vi såg också vackra tibetanska vargar och en del annat. Jag avslutar denna reseblogg från snöleopardens rike med ett videoklipp från tältet i Himalaya.

Videoblogg från tältet i Snöleopardens rike

//Annelie Utter

Foto: Annelie Utter

Den lilla, lilla åsnan har nog aldrig blivit ryktad förut, men idag har jag ryktat den ordentligt. Jag tror att åsnan är glad. En jakkalv ställde sig också i kön och blev ryktad den med, medan de äldre jakarna storögt tittade på och höll sig på behörigt avstånd. Gården som vi bor på har också får och tre katter. Huset är mycket enkelt men rymligt. Det mesta försiggår på golvet, man sitter på några mattor när man äter och man sover på en madrass på golvet. Vi trivs alla i köket när vår kock Sonam lagar mat och assisteras av husets ägare och köks hjälpen Tashi. Tashi är också min bärare. Jag har ju 16 kg kamera utrustning och det klarar jag inte att bära själv. Det är branta bergssluttningarna vi ska upp på. I dag har vi varit uppe på 4300 meter. Det går bra för mig nu. Höjden är inget problem, förutom att man är extra flåsig förstås.

//Annelie Utter

Läs mer om vår vandringsresa i Himalaya här

Foto: Annelie Utter

Åsnan skriar i källaren under vårt hus. Solen låter sina första strålar lysa över några av Himalyas 6000 meters toppar. Jag har varit ute och fotat några. Nu ska jag tända den lilla kaminen med torr jakskit så att jag får lite varmvatten till en lättare variant av morgontvätt. I det enkla rum som jag och en av mina gäster sover i är fönstren vackert frostiga och det är några minusgrader i rummet. Vi bor i ett så kallat “Home Stay” i Ulley på dryga 4000 meters höjd. Undrar när vår värd ska släppa ut åsnan som bor tillsammans med några jakar i husets källare. Här finns det både vargflockar och snöleoparder så djuren måste ha skydd under natten…

//Annelie Utter

Läs mer om vår vandringsresa i Himalaya här

Foto: Annelie Utter

Näää, vad märkligt! I natt skulle jag ju sova i en säng på ett Guest House för första gången på 6 nätter, men sova kunde jag inte, men en hårtvätt och en bucket shower satt fint. Ut i den vilda naturen igen så sover jag gott. Börjar att tycka att ett par minusgrader är en idealisk sov temperatur …Iallafall om man har en go sovsäck.

//Annelie Utter

Läs mer om vår vandringsresa i Himalaya här

Foto: Annelie Utter

Annelie Utter bloggar från NaturResors vandringsresa i snöleopardens rike

Vi har lämnat Base Camp efter 6 nätter på knappa 4000 meters höjd. En natt i Leh väntar och en skön varm bucket shower med hårtvätt. Vi har haft det bra. Ingen har frusit i sina små tält. Alla har haft bra sovsäckar och 15 minus om nätterna har absolut inte varit något problem. De flesta dagar har varit soliga och en dag snöade det. Härligt! Alla har vi varit lite flåsiga av höjden och lite huvudvärk har nog de flesta haft. Själv har jag mått illa när vi har närmat oss 4000-metersgränsen och ansiktet har varit svullet … Men så fort som jag har vilat så har det blivit bra igen. Maten har varit mycket god. Fantastiskt hur de kan  åstadkomma sådan god mat under dessa enkla förhållande. Vårt lilla mattält har varit uppvärmt med gasol, så vi har haft riktigt mysiga kvällar där. Varje kväll har vi fått med oss en varmvattensflaska till tältet att snabbt värma upp sovsäcken med. Lyxigt! Jag har somnat med den på magen varje kväll. Vissa kvällar har jag hört rävarna ropa och efter soliga dagar har isen i bäcken strax utanför mitt tält gett spännande ljud ifrån sig. På nätterna har drömmarna varit fyllda av möten med snöleoparden.

//Annelie Utter

Läs mer om vår vandringsresa i Himalaya här

Foto: ShutterStock

En fantastisk morgon! Denna dag började med två snöleoparder, en hona med
unge som jagade en hare, vänslades och hade det bra. Ja, vi såg dem
faktiskt hela dagen, men när solen skiner ligger de mest stilla.
Snöleoparden är mest aktiva på förmiddagen och eftermiddagen … Också på
natten förstås. Detta var tyvärr igen på ett långt avstånd men man får
njuta genom tubkikaren …. Nåja, några bilder blev det allt. En sådan
lycka! Det finns någonstans mellan 3500 och 7000 snöleoparder kvar på vår
jord. Det är en ynnest att få uppleva detta djur i verkliga livet.

Annelie Utter

Oj vad det känns tungt att röra sig på den här höjden. Base Camp ligger på
strax under 4000 meters höjd. Vi är alla rätt flåsiga för minsta lilla
ansträngning och vi är några stycken som kämpar med ständig huvudvärk. Mitt
ansikte är lite svullet pga höjden och jag börjar att få ett Ladakhiskt
utseende.

Vi har strålande sol och snöklädda höga bergstoppar. Snöleopard såg vi ju
redan första dagen, men nu har vi mest kikat på lammgam och blue sheep.
Några söta små pica har jag fotat och filmat. Pica är en gnagare som ser ut
som en förväxt hamster.

//Annelie Utter

Läs mer om vår vandringsresa i Himalaya här

Foto: ShutterStock